Buffalo, en stabil vän
När Buffalo Wings var tio år var han klar på tävlingsbanan. Jag själv hade förlorat mitt travarsto året innan så när två personer berättade om Buffalo åkte jag till grannorten för att prova honom. En vacker svart häst mötte mig där i september 2007.
Jag fick hem honom på prov i två veckor, och dagen innan jag skulle betala för honom tog han med mig på en riktig åktur… En regnig fredagskväll på en grusväg… Jag hade stannat för att spänna sadelgjorden och innan jag hann få in foten i stigbygeln igen, satte han av. I full galopp. Ibland kom han ner i trav men gick snart över i galopp igen. Vid en skarp kurva hoppade han över en vattenpöl och jag tappade även den andra stigbygeln. När vi efter ett par kilometer närmade oss en korsande asfaltsväg, hoppade jag av i farten… Efter ha blivit släpad en liten bit, fick jag kontroll på läget och ledde Buffalo tillbaka in på en smalare skogsväg där jag hoppade upp strax innan de tre branta backarna där han drog iväg igen, men nu orkade han inte hålla samma tempo. Sedan blev det skritt hem och dagen efter betalade jag honom. Med lite lätt ångest.
Två dagar senare hade jag bytt till ett bett som han hade ridits på tidigare och jag gav mig ut på samma grusväg igen. Skritt, trav, skritt, trav osv. tills vi genade genom skogen till den gamla vägen innanför och skrittade hem.
Buffalo är och var alltid långsam i skritten på väg ut, men när han var yngre passgångade han gärna hem. Han är lågrangad och för sex år sedan blev han sparkad av en ponny i hagen, och fick en fissur. Där höll hans historia på att ta slut, men efter ett par ångestfyllda veckor och en hel del silvertejp var faran över och boxvila räckte ytterligare ett tag innan det blev sjukhage och successivt slussades han ut i större och större hagar. Veterinären förbjöd oss även att hoppa höga hinder, vilket inte var någon direkt förlust eftersom Buffalo var/är rädd för bommar som ligger på marken i paddocken 🙂
Förra hösten, då han var 24 år, hade en hel del problem med kolik, men med rätt veterinär så löstes även detta men jag har ändrat kosten lite för att säkerställa en gammal hästs mage.
Buffalo är trafiksäker och den snällaste hästen i stallet. Han står stilla i stallgången och jag behöver inte binda upp honom. Om det inte är efter matdags så klart. Då lockar boxen för mycket. Han kan gå med vem som helst och passar bra som sällskap till fölungarna samt otrygga nervösa hästar då han har en stabilitet få förunnat. Sedan kan han självklart reagera, men jag upplever att vi efter alla dessa år och våra strapatser har ett förtroende för varandra och han är en vän som jag planerar att rida två gånger i veckan, longera en och sedan tar vi en längre promenad en gång i veckan nu på ålderns höst. Allt eftersom blir det nog fler och fler promenader och mindre och mindre ridning. Han är kanske inte lika pigg hela tiden som han var förr, men ibland blixtrar han till och visar att han fortfarande är fräsch”.
Mvh Sara och Buffalo Wings